Foto: Carl Adam Tillberg

Aktuell mellankrigskomedi repeteras i Hallarna

En språkligt lekfull komedi har den här gången lockat teater- och kulturmannen Johan Pettersson att åter sätta upp på Teater Bråddgatan 34. ”Det var ju har allting började en gång”, säger han och tar med oss på en unik inblick i repetitionernas begynnelse.

Det är ungefär sju år sedan Johan Pettersson började producera teaterföreställningar ”på riktigt” som han uttrycker det själv.

Då var det på Arbisteatern och Teneesee Williams ”Utdömd egendom” med tre skådespelare och en liten orkester på scen.

Sedan dess har det rullat på med flera små som stora ensembleföreställningar så som Strindbergs ”Paria”, musikalen ”Rent” och inte minst ”Closer”.

Nu senast spelades en adaption av Johan Biraths lokalhistoriska roman ”Mordet på Stjärnesand”. Den gången i Boxholm och med en stora ensemble på omkring ett trettiotal skådespelare.

Fastnade för språket

Nu är det så dags att ta sig an något helt annat och med en något desarmerad ensemble, fast än dock med många välkända ansikten från tidigare produktioner.

Den här gången ska den tyska författaren Ödön von Horváths komedi ”Kasimir och Karoline”, skriven under mellankrigstiden, men lika aktuell idag spelas på Teaterbråddgatan 34 med premiär i februari. Repetitionerna är i sin linda och har precis satt igång.

– Jag gjorde en genomläsning av den här pjäsen för cirka två år sedan med några vänner och skickade lite bilder då jag sökte en teaterskola, säger Johan Pettersson som fastnade för pjäsen bland annat på grund av dess fina språk.

– Det är nästan lite poesi, säger han.

Lekfullt och spejsat

Han kom som han säger inte in på den teaterskolan den gången heller, men har inte legat på latsidan för det och den här föreställningen har varit något han velat göra en tid och pratat med några ur ensemblen om över en bit mat och ett glas.

– Det brukar ju vara så och sen blir saker aldrig gjorda, men då sa jag till mig själv att nu ska det bli!

Något som också lockade med pjäsvalet i kombination av språket var den lekfullhet som Johan Pettersson utläser ur det. Något han tyckte skulle vara spännande att utforska.

– Jag har alltid hållt mig till så naturalistiska uppsättningar, nu ville jag göra något lite mer spejsat och lekfullt.

En mindre att regissera

Det är något som resten av ensemblen inte riktigt har märkt av ännu, men som utlovas av regissören.

– Det ska bli spännande att se för ännu har jag inte märkt så stor skillnad, säger Jakob Sjöberg som är en flitigt använd skådespelare av Pettersson.

Johan Pettersson står inte på scenen själv den här gången, men har bestämt sig för att fortsättningsvis göra det efter det här, något som många inom branschen avråder ifrån.

– Men det skiter jag i och säger som Woody Allen att då har jag en skådespelare mindre att regissera, säger han innan det är dags att dra igång repetitionen.