Tobias Karlsson, reporter på News.

Karlsson: Äntligen är valborgseländet över

Årets valborgsfirande är nu över. Äntligen över, om ni frågar mig. För många är högtiden liktydig med fest och glädje, eld och ljus – vårens ankomst. För mig är valborg sedan tio år tillbaka förknippad med olycka och en eld som slocknade alltför tidigt, skriver News Tobias Karlsson i en krönika.

KRÖNIKA. Seden med att tända eldar på valborg sägs ursprungligen ha haft som syfte att fördriva de häxor och onda andar som ansågs härja som värst kring den 30 april. Med tiden har vi lämnat de där tankarna bakom oss och gjort högtiden till en vårfest, inte minst för ungdomar och studenter.

Under flera år bodde jag och studerade i Lund – en plats där valborgsfirande tas på betydligt större allvar än i de flesta andra delar av Sverige. I den gamla studentstaden görs högtiden till en verklig folkfest och betraktas som en av årets absoluta höjdpunkter. De medeltida gatorna fylls till bredden med lika glada som berusade människor. Stämningen är på topp, oavsett väder och vind.

Men det jag framför allt minns från ”siste april” i Lund är inte den enorma picknicken i Stadsparken, den vilda feststämningen eller Studentsångarnas traditionsenliga ”Vintern rasar”. Det som etsat sig fast är en fruktansvärd olycka som inträffade på valborgsmässoafton 2008, när mitt första år på universitet närmade sig sitt slut. Jag såg inte själv vad som hände. Jag var inte där, just då. Men det kunde jag lika gärna ha varit.

Mitt i glädjeyran i centrala Lund gick två berusade män i 25-årsåldern och knuffade på varandra längs en trång trottoar. Den ena av dem stötte ihop med en 23-årig kvinna, som kastades ut i gatan och föll handlöst i marken. Precis då kom en buss körande emot dem längs gatan.

Chauffören hade inte en chans att väja undan eller bromsa. Kvinnan krossades under bussens hjul och dog omedelbart. Bussen var fylld med gymnasieungdomar som just var på väg ut på en skolresa till Prag. En krisgrupp kallades in för att ge stöd åt de chockade eleverna.

De två unga männen ska ha varit på tillfälligt besök från Stockholm. De åkte antagligen till Lund för att uppleva en valborgsfest de sent skulle glömma. Så blev det också. Kvällen slutade med att de satt på polisstationen misstänkta för vållande till annans död. Den ena av dem dömdes senare till villkorlig dom. Han ansågs ha knuffat på sin kompis som i sin tur stötte ihop med kvinnan. Kompisen friades helt från misstankar.

Ett simpelt fyllebråk. Fel plats vid fel tillfälle. En olycklig slump. En knuff och en ung kvinnas liv var över. Det liv som i stort sett bara hade börjat.

Av någon anledning har jag aldrig riktigt kunnat skaka av mig den där olyckan. Även om jag inte själv såg det som hände eller kände någon av de inblandade så passerade jag ofta olycksplatsen, både före och efteråt. Jag bodde bara något kvarter därifrån. Det kunde lika gärna ha varit jag.

Varje år kring valborg kommer jag återigen att tänka på just den där händelsen. Jag funderar på vem kvinnan var och vad hon hade för drömmar som aldrig hann uppfyllas. Jag undrar hur det sedan gick för de båda männen, hur de påverkades av det som hände.

Nu, tio år senare, vaknar minnet av valborgsolyckan i Lund till liv på nytt. Kanske påverkas tankarna också av Aviciis alltför tidiga bortgång. En svårsmält påminnelse om att livet när som helst kan ta slut fortare än en majbrasa slocknar i aprilregnet. Tio år räcker inte till för att förlika sig med en sådan hemsk tanke.

Årets valborgsfirande är nu över. Äntligen över, om ni frågar mig.

Missa inga nyheter:

Anmäl dig till Norrköping News nyhetsbrev – helt gratis!

Ladda ner Norrköping Newsappen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ Norrköping News på Facebook.

-----

No more pages to load