Arkivbilder.

Allt börjar och slutar i kärleken

IFK mot Hammarby. Toppmöte i allsvenskan och känslorna svallar under två gånger 45 minuter. Och spelet i all ära, men är det inte just känslorna som är kärnan i fotbollen?

Jag vet inte hur många fotbollsmatcher jag har sett. Hur många gånger jag varit på Idrottsparken, eller Östgötaporten som det numera heter. Vanligtvis väljer jag ståplats, men ibland, när det finns pengar i plånboken, har jag kostat på mig en plats på VM-läktaren. 

Som tur är för plånboken så delar sonen min kärlek till ståplats. Så oftast är det där vi hamnar. Men vi glömmer det där med platser och läktare för ett tag och pratar om det som är det fina med fotboll. Känslorna. 

Glädjen naturligtvis, men också lidandet och ilskan. Den sistnämnda en känsla jag ibland skäms över att jag visar, men som på något sätt är en viktig del av idrotten. Ilskan över ett dåligt pass, ett onödigt gult kort eller för all del ett dåligt domslut.

Ilskan är ok, man får låta den komma ut, även om man måste tänka på hur man utrycker sig och på vad man säger. Ilskan får aldrig bli elak eller ta sig till ordförrådets träskmarker. Men ilskan kan vara helande, i vart fall för mig. 

Glädjen är mer okontroversiell. Att jubla över ett mål eller en vinst är ju det alla längtar efter att få göra. Och visst är känslan av seger otroligt tillfredställande.

Lidandet under långa stunder när matchen är oviss eller när motståndarna ligger på i slutminuterna, för en reducering eller ett segermål,  är i vissa lägen nästan outhärdlig. Ändå är lidandet en viktig del av det som är fotboll. För lidandet är släkt med lättnaden och besvikelsen.

Lättnad som efter en stund går över i den efterlängtade glädjen. Besvikelsen som när den är ett faktum ibland är tung att bära men som släpper när nästa match närmar sig och revanchlustan tar vid.

Två gånger 45 minuter, 22 spelare och en boll på plan. Tusentals hjärtan som slår på läktarna. 

Sånger. Känslor.

Och oavsett från vilken sektion på arenan man upplever det, så börjar och slutar allt i kärleken. Kärleken till klubben och till fotbollen. Till en korv med bröd i pausen och till hjältarna på plan.

Kärleken till sonen på platsen bredvid.