SON spelar Stenhammar – en bra snubbe…

Nu på torsdag blir det svenskt på menyn när SON tillsammans med pianisten Martin Sturfält framför Wilhem Stenhammars andra pianokonsert under ledning av dirigentunderbarnet, den blott 24-årige Ilyich Rivas.

Wilhelm Stenhammar var en bra snubbe som det är lätt att tycka om, säger pianosolisten Martin Sturfält, som på torsdag framför Wilhem Stenhammars Pianokonsert nr 2 tillsammans med Norrköpings Symfoniorkester, i ett pressmeddelande gällande just torsdagens konsert.

Konserten i De Geerhallen på torsdag innehåller förutom Stenhammars musik även Prokofjevs filmmusik Löjtnant Kijé och Sjostakovitjs Symfoni nr 6. Dirigent är Ilyich Rivas, född i Venezuela och uppvuxen i USA. I dag dirigerar 24-årige Rivas orkestrar över hela världen och har bland annat fått Bruno Walters dirigentpris för sin ”exceptionella begåvning”.

Wilhelm Stenhammars andra pianokonsert är den bästa svenska pianokonserten någonsin, enligt SON:s programskribent Stig Jacobsson som kommer att introducera konserten på torsdag.

– Och det har han ju alldeles rätt i, säger Martin Sturfält som själv brinner för Stenhammar och hans musik. Wilhelm Stenhammar (1871-1927) var en gigant i svenskt musikliv runt förra sekelskiftet. Skicklig pianist, framgångsrik dirigent och en alldeles lysande originell, självlärd kompositör som komponerade i alla genrer, utom möjligen den kyrkomusikaliska.

– Rent objektivt står Stenhammar i en klass för sig, säger Martin Sturfält. Han är unik så till vida att all musik han skrivit håller extremt hög klass. Han är vår felande länk mellan Sibelius och Nielsen – och dessutom var han en bra snubbe. Han gjorde så mycket gott för så många under sin jämförelsevis korta livstid, menar Martin Sturfält vidare.

Stenhammar hade moderna idéer om att musiken var till för alla, inte bara de priviligierade. Exempelvis var han en av de första som arrangerade skolkonserter. Vissa saker Stenhammar skrev var extra bra och originella, enligt Martin Sturfält. Dit ska den andra pianokonserten räknas.

– Den borde verkligen ingå i den internationella standardrepertoaren. Bara det att pianot och orkestern har två olika tonarter i första satsen, det är så otroligt originellt.

– Han var helt enkelt rasande skicklig. Och hans musik kan upplevas som att den har en kylig yta. Men under den ytan kokar det. Den kombinationen är alldeles speciell. Dessutom så hör man ju den där svenska klangen, vad sjutton det nu är. Men man hör det. Det är så underbart att vi har en sån kompositör som Stenhammar i Sverige, och så synd att han inte hann skriva ännu mer.

Missa inga nyheter:

Anmäl dig till Norrköping News nyhetsbrev – helt gratis!

Ladda ner Norrköping Newsappen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ Norrköping News på Facebook.

-----

No more pages to load